...Är inte så bra. 

Jag vet varför jag är är ledsen. Och varför jag inte kan sova, trots mediciner. Jag tänker för mycket. Har alltid gjort det. Men när man inte har nån att bolla med så blir det värre. Känner mig ensam, ÄR ensam. 

Har också varit rejält förkyld några dagar. Känns som att mitt liv nu går ut på att försöka sova, få i mig mat, duscha, och komma ut o gå iaf en gång om dagen. Hade börjat träna lite, men lusten försvann och luften gick ur mig. 

Jag saknar sällskap. Inte bara ett sällskap. Ett särskilt sällskap. Men det sällskapet verkar inte sakna mig det minsta, det krossar mitt hjärta... Nej usch jag måste försöka tänka på nåt annat.

Min sons presenter är inköpta, i god tid (över en vecka kvar. Saknas en antennsladd och lite rit o pysselgrejer bara 👍

Ha det bäst ❤

Välkommen!

Halloj och välkommen till min blogg. Eftersom jag tänker alldeles för mycket, och jag inte har så många att dela mina tankar med, så tänkte jag att det här kunde vara ett bra forum!

Vi får se vad som hamnar här, och vad som bör vara osagt. Som det är nu så har stormen lugnat sig, och det kan vara klokt med lite eftertanke. Det stormar rejält till och från i mitt liv, och jag försöker nu reda upp och ut en del saker. Status just nu är ett hjärta som inte är helt, misstroddhet, ilska, besvikelse, längtan, och skam.

Men inte enbart det såklart. Det finns också mycket kärlek och omtanke av barn, föräldrar, syskon, nära vänner och släkt. Det finns ett hopp, en glädje för det lilla, omtanke om mig själv, och tron på att allt blir bra igen, och att jag kan bli den sprudlande glada dottern, systern, mamman och partnern jag vill vara och som jag allt som oftast har  varit. 

Jag kommer skriva om depression, psykiatrin, familj, relationer, jobb mm. 

Ta hand om dig